Hur uppkommer lånord
•
I artikeln När språk möts i Språkbruk 1/2014 konstaterade vi att språkkontakt uppstår i situationer där språkbrukare med olika modersmål möts. Hur, i vilken grad och i vilken riktning påverkan sker beror bland annat på språkbrukarnas förhållande till varandra och på språkens prestige och inbördes dominansförhållande.
I denna artikel fokuserar vi på svenska och granskar svenskans ordförråd utifrån ordens ursprung. Inledningsvis presenterar vi en del termer och ger en inblick i hur språkforskare metodiskt gått till väga för att bedöma ordens härkomst eller etymologi. I ett historiskt perspektiv diskuterar vi dels arvord, dvs. ord som ärvts ned från fornsvensk tid, dels lånord som under olika epoker kommit in i svenskan. Vi gör en kronologisk resa genom det svenska ordförrådet och ser vilka kontakter som lämnat avtryck. De lexikala lånen, lånorden, som brukar vara det första tecknet på språkkontakt kommer att stå i förgrunden.
Även om lånord är de synligaste tecknen på språkkon
•
Vad är ett nyord?
Ett levande språk
Alla levande språk utvecklas – nya ord och uttryck bildas hela tiden medan andra glöms bort och försvinner eller ändrar betydelse. De nya orden i ett språk blir en slags spegel av samhället – de är ofta kopplade till stora världshändelser och nya samhällsfenomen. På senare år har vi fått många nyord som har med teknik att göra, till exempel mobilzombie, e-sport. En del ord bildar vi direkt av ord som redan finns i svenskan, som rattsurfa och ögonkramp, andra importerar vi från andra språk, som selfie och animoji.
Inget nytt med nyord
Så här har det alltid varit. Även väldigt gamla ord som till exempel sova har ju börjat som ett nyord – någon gång för flera tusen år sedan kom man på att det behövdes ett ord som beskrev just sovandet och på den vägen är det.
De äldsta orden i ett språk kallas för arvord, eftersom de har ärvts från fornsvensk tid (och kan ha äldre rötter än så). Exempel på arvord i svenskan är äta, fader, mo • Ett sätt på vilket ordförrådet kontinuerligt utökas är genom att ord och uttryck importeras från andra språk. Begreppet importord har använts sedan mitten av 1990-talet som ett samlingsbegrepp för alla typer av lån av ord och uttryck från andra språk.[2] Vanligast är att importorden anpassas till svenskt uttal, till svensk stavning och böjning, eller till bådadera. Denna typ av importord kallas lånord (ett begrepp som finns belagt sedan 1870) eller lexikala lån. Exempelvis är ordet apostel, som ytterst togs in i fornsvenskan från grekiska apóstolos (= "budbärare"), ett lånord i svenskan.[3] När man talar om ett lånords ursprung är det också relevant att skilja mellan det långivande språket (dvs. ursprungsspråk för ordet) och låneförmedlande språk (dvs. det eller de språk som har förmedlat ordet). Exempelvis kan ett ord som kommit från grekiskan (det långivande språket) först ha förmedlats till latinet (ett låneförmedlande språk) och sedan vidare ti
Lånord