Hur är floemet

Floemet är ett vävnadssystem som ansvarar för transport av socker och andra näringsämnen i kärlväxter, samtidigt som vatten- och mineraltransporten främst sker i xylemet. Floemets transporterade innehåll är lösligt i vatten. På träd finns floemet strax under barken. Ordet "floem" kommer också från det grekiska ordet för bark.

Struktur

[redigera | redigera wikitext]

Floemet innehåller flera olika celltyper.

1. I silrörselementen sker själva transporten. Dessa celler är mycket långsmala och saknar flera cellfunktioner, bland annat cellkärna. Silrörselementen är förbundna med varandra i ändarna, så att det bildas långa rör.
2. Följecellerna förser silrörselementen med det som de inte kan producera själva för att dessa är ofullständiga. Man skulle kunna säga att de är hjälparceller. Följecellerna har mer ribosomer och mitokondrier än vanliga växtceller, för att också kunna ta hand om silrörselementets behov. Följecellens cytoplasma är förbunden med silrörselementets cyt

   •

   floem, silvävnad, phloem

   en av två huvudtyper ledningsvävnad hos växter (jfr xylem). Egentligt floem finns endast hos fräken- och lummerväxter, ormbunkar och fanerogamer. I floemet transporteras organiska ämnen och ger viss stadga åt växten (se floemfiber). Hos vedväxter ger sekundärt floem dessutom skydd i form av äldre bark. Den längsgående ämnestransporten sker hos gymnospermer i silceller och hos angiospermer i silrörsceller. Silrörscellernas aktivitet regleras av följeceller vilka sitter i direkt anslutning till silrören. Motsvarande celler hos gymnospermer anses vara de s.k. albuminösa cellerna som sitter i anslutning till parenkymstrålarna. Dessa strålar sköter den laterala transporten in till veden. Floemet innehåller dessutom parenkymceller och fibrer. Se även silrör, ved.

   Källa: Skogsencyklopedin, utgiven av Sveriges Skogsvårdsförbund (numera Föreningen Skogen), Stockholm år 2000. Redaktör: Michael Håkansson. På webbplatsen kan tillägg/korrigeringar förekomma.

   •

   Stammens uppbyggnad

   Hos vissa trädslag har kärnveden en mörkare färgton än splintveden, till exempel hos furu, lärk och ek. Hos andra trädslag skiljer sig inte kärnvedens färgnyans från splintvedens, till exempel hos gran och silvergran.

   Kärnved och splintved

   Kärnved hos trädslag med mörk kärna har i regel bättre beständighet mot mikrobiell nedbrytning än kärnved hos trädslag med ljus kärna. Trots att det i vissa trädslag inte kan ses någon färgskillnad i veden finns det förekomst av kärnved som även den är mer beständig än splintveden. I det levande trädets kärnved ligger fuktkvoten mellan 30 % och 50 %. I splintveden ökar fuktkvoten från cirka 50 % vid kärngränsen till 160 % ute vid barken.

   
   Bild 1. Furu- och grankärna.

   
   Bild 2. Tallens uppbyggnad.

   Cellerna i kärnan