Hur skiljer sig bestämd

  • Bestämd form engelska
  • Bestämd engelska
  • Bestämd artikel tyska

    • •

    Sök i tre ordböcker på en gång

    BESTÄMD bestäm4d (bestä´md Weste), p. adj. -are.

    Etymologi

    [efter t. bestimmt, eg. p. pf. af bestimmen (se BESTÄMMA, v.1); jfr d. bestemd, holl. bestemd samt med afs. på bet. fr. déterminé]

    — jfr OBESTÄMD.

    1) [jfr eng. determined, decided, fr. déterminé l. décidé à faire qch] motsv. BESTÄMMA, v.1 4 d,om person: som definitivt beslutat sig (för att göra ngt); besluten, deciderad; numera i sht med inf. med att, ofta föregånget af prep. för. Jag är fullt och fast bestämd att resa i morgon. De la Gardie var .. ganska bestämd för upprätthållande af Karl Gustafs testamente. Fryxell Ber. 13: 22(1846). Sedan riksdagsmännen varit hemma öfver påsk, återkommo bönderna, om möjligt ännu mera bestämda att förkasta lagen. De Geer Minnen 2: 235(1892). Gautsch (lär) vara bestämd för att upplösa parlamentet. PT 1905, nr 225, s. 2. — (†) Slå! förrän trälen sjelf sin boja hunnit lossa: /

    •

    Artikel (grammatik)

    I grammatiken är en artikel ett formord, suffix eller prefix som anger substantivets bestämdhet till genus, numerus och kasus. Artiklar är antingen bestämda eller obestämda. Den bestämda artikeln i svenskan är "den", "det" eller "de" ("dom") beroende på kön och antal, den obestämda är "en" eller "ett". Konstgjorda språk som esperanto och interlingua har en avsiktligt förenklad grammatik, och har i enlighet med detta enbart en bestämd artikel ("la" respektive "le"). Esperanto har ingen obestämd artikel medan interlingua har en ("un").

    Artiklar är en ordklass som i svenskan omfattar två olika sorters artiklar: direkt och indirekt artikel. Finskan saknar liksom övriga uraliska språk grammatiskt genus. Bestämd och obestämd form finns inte. I Europa är de germanska, och då i synnerhet de nordiska, språken mest invecklade vad gäller artiklarna. Färöiska har 25 former att hålla reda på. I svenska och norska uttrycks definithet genom både best

    •

    Svenska språket gör skillnad mellan bestämd och obestämd form. När det gäller att markera bestämdhet har svenskan ett rätt invecklat system. Bestämd form av substantiv anges med ett bestämdhetssuffix, en så kallad bestämd slutartikel, som fogas till substantivet: stol-en, stolar-na. Men det räcker inte med detta, utan när substantivet kombineras med ett adjektiv markeras bestämdhet hos hela nominalfrasen på flera olika sätt samtidigt: den röd-a stol-en, de röd-a stolar-na.

    I fraserna finns utöver den bestämda formen av substantivet också en bestämd framförställd artikel (den, de) och en bestämd form av adjektivet röd: röd-a. Vi kan jämföra med engelskan som markerar bestämdhet enbart med bestämd framförställd artikel: the red chair.

    Obestämd form anges ofta med den obestämda artikeln en eller ett framför ett substantiv i obestämd form (en stol, ett bord)och i plural med den obestämda pluralformen (stol-ar, bord). Ett substantiv i obestämd form singular kan kom