Hur förökar sig pungdjur
•
Kängurudjur
- Se även känguru (olika betydelser).
Kängurudjur (Macropodidae) är en familj i ordningen fåframtandade pungdjur (Diprotodontia) som tillhör underklassen pungdjur. De räknas idag till de mest kända pungdjuren och är typiska för den australiska faunan men några arter förekommer även på Nya Guinea. För att skilja dem från familjen råttkänguruer kallas de även egentliga kängurudjur. Kängurudjur har oftast förlängda bakre extremiteter, är växtätare och är vanligen aktiva på natten eller skymningen. Till familjen räknas omkring 65 nu levande arter samt fyra utdöda arter. De större kängurudjuren brukar kallas känguruer, och de mindre kallas vallabyer, men dessa begrepp används inte vetenskapligt.
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Kängurudjur förekommer i Australien och på Nya Guinea samt på kringliggande öar som Tasmanien.[1] De lever i olika habitat och hittas i såväl regnskogar som busk- eller gräsmark och även i torra regioner som stäpper och öknar.
•
Pungdjur
Pungdjur (Marsupialia eller Metatheria) är en infraklass av djur som tillhör klassendäggdjur. Pungdjurens ungar föds, till skillnad från högre däggdjurs ungar, mycket ofullgångna. De vistas därför först i en pung på moderns mage för att utvecklas. Pungdjur förekommer idag bara i den australiska regionen samt i Nord- och Sydamerika. Infraklassen utgörs av ungefär 320 arter, och utgör cirka 6 procent av alla idag förekommande däggdjur.
I Australien, där pungdjur saknat konkurrens från nästan alla högre däggdjur, har de besatt en mängd ekologiska nischer typiska för däggdjur och därför evolverat i en mängd riktningar. Därför finns det pungdjur som lever som rovdjur, insektsätare och växtätare. Olika arter kan klättra, flyga, hoppa eller gräva. Likheten mellan pungdjursgrupper och gnagare, insektsätare eller rovdjur beror inte på något närmare släktskap, utan på konvergent evolution, det vill säga att de är anpassade utifrån likartade levnadssätt.
Utseende
[redigera |•
Utrotningshotade pungmårdar parar sig till döds
Pungmårdar av arten Dasyurus hallucatus vilar mindre än honorna och rör sig mycket mer, vilket gör att de dör efter en enda parning. Det pekar ny forskning om de starkt hotade djuren på, skriver The Guardian.
Det är australiska forskare som har undersökt varför manliga pungmårdar vanligtvis parar sig själva till döds efter bara en säsong, medan honorna lever upp till fyra år. Forskarna kartlade djurens aktivitet på ön Groote Eylandt utanför Australiens norra kust genom att placera accelerometrar i små filtryggsäckar på djuren. De fann då att brist på vila under parningssäsongen kan bidra till hanarnas årliga massdöd.
Dasyurus hallucatus finns främst på det australiska fastlandet och är det största däggdjuret som uppvisar semelparitet – en fortplantningsstrategi där individen dör efter att ha fortplantat sig för första gången. Det är en sällsynt strategi hos däggdjur, som förekommer bland vissa pungdjur.