Hur funkar gammastrålning
•
Radioaktivitet.
Radioaktivitet upptäcktes i slutet av 1800-talet av Henry Becquerel. Marie Curie är också ett av de stora namnen inom upptäckterna kring radioaktivitet. Dessa två fick dela på nobelpriset 1903 i fysik för sina upptäckter.
Bild: Kuebi / Public Domain
Radioaktivitet kallas den process då atomkärnan spontant sönderfaller och avger strålning. Det beror på att atomkärnan innehåller för mycket energi för att den ska vara stabil. Dessa atomer kallas instabila eller radioaktiva. Alla grundämnen över atomnummer 82 är instabila, men de flesta andra grundämnen har någon isotop som är radioaktiv.
Joniserande strålning.
Strålning som slår bort elektroner från atomerna den passerar så att joner bildas, kallas joniserande. Den joniserande strålningen kan komma från:
1. Partikelstrålning: Ämnen vars atomkärnor faller sönder och då sänder ut partiklar. Denna strålning kallas alfastrålning eller betastrålning. Betastrålningen kan vara negativ eller positiv, men van
•
Joniserande strålning
När någonting krockar med oss, kan vi få ett blåmärke eller ett sår. Om det är något tillräckligt stort, som kastas tillräckligt hårt. När nåt litet och lätt, krockar med oss, märker vi det knappt. Men om vi träffas av något som är riktigt pytte-litet, men som ändå träffar oss väldigt väldigt hårt, med stor energi, kan det göra en särskild form av skada. Det här, är vad som händer när vi träffas av joniserande strålning.
Joniserande strålning heter så för att den är så energirik att den kan slå loss elektroner ur atomer och molekyler, så att atomerna och molekylerna omvandlas till joner. Och det kan skada oss människor, och annat som lever. De här skyltarna varnar för joniserande strålning. Hur mycket strålningen skadar kroppen, beror på vilka organ som utsätts, och mycket strålning man får i sig. Om dosen av strålning är högre blir skadan värre.
Om du utsätts för strålning ökar risken för att du får cancer senare i livet. Dina könsceller kan skad
•
Gammastrålning
| Elektromagnetiskt spektrum[1][2][3] | ||||
|---|---|---|---|---|
| Frekvensområde | Frekvens | Våglängd | Fotonenergi | Intervallbredd |
| Audiofrekvens | 30 kHz–3 Hz | 10 km–100 Mm | < 12,4 feV | |
| Radiofrekvens | 300 MHz–30 kHz | 1 m–10 km | 1,24 µeV–12,4 feV | 4 B |
| Mikrovågor | 300 GHz–300 MHz | 1 mm–1 m | 1,24 meV–1,24 µeV | 3 B |
| Infraröd (IR) | 405–0,3 THz | 740 nm–1 mm | 1,7 eV–1,24 meV | 3,1 B |
| Synligt ljus | 789–405 THz | 380–740 nm | 3,3 eV–1,7 eV | 0,3 B |
| Ultraviolett (UV) | 300 PHz–789 THz | 1–380 nm | 1,24 keV–3,3 eV | 2,6 B |
| Röntgenstrålning (X) | 30 EHz–300 PHz | 10 pm–1 nm | 124 keV–1,24 keV | 2 B |
| Gammastrålning (γ) | > 30 EHz | < 10 pm | > 124 keV | |
Gammastrålning eller γ-strålning är fotonstrålning, det vill säga joniserande strålning av fotoner.[4] Gammastrålning definieras inom radiologi och dosimetri som elektromagnetisk strålning, som emitteras från en atomkärna eller från en annihilation.[5] Äldre radiologisk litteratur beskriver ibland γ-strålning som all