Betty mahmoody hur länge
•
REAL
Har faktiskt inte alls haft en bra dag idag. Det mesta har bara känts jobbigt och irriterande. Inte kul alls med tanke på att min lillebror fyller 17 år idag. Fast huvudsaken är ju att han har haft en bra dag! Nästan hela min dag har kretsat kring att få klart min bokanalys. Fick bli en jädrans massa pluggande i sista sekund som vanligt, men klar blev jag. Känns lite bra i alla fall, blev väldigt nöjd. Ska ha muntlig redovisning på den imorgon, går säkert bra, man kan inte göra mer än sitt bästa. Boken jag har analyserat om och ska redovisa imorgon heter "Inte utan min dotter", finns även på film. Vill ni sitta och läsa i typ två timmar kan ni läsa en liten kladd av min analys, men jag tvingar er inte. Haha.. Det jag egentligen ville var att rekommendera en otroligt bra bok eller film! Inte utan min dotter är en verklighetsbaserad bok från 1987 som är skriven av Betty Mahmoody tillsammans med William Hoffer. 39 åriga Betty levde ett normalt liv tillsammans m
•
Not Without My Daughter: The Harrowing True Story of a Mother's Courage - pocket, Engelska, 1991
Betyg 5 av 5
Kommentar avTeresia Kjellgren2013-08-21
Det var visserligne hundra år sen jag läste den, och den svenska översättningen, men jag kommer aldrig glömma den! Läs den!
Betyg 4 av 5
Kommentar avKarin .2010-01-05
Läste boken när den kom på svenska och var upprörd länge. Såg den på dvd för ett tag sedan och är fortfarande arg på fanatiker av alla de slag.
Betyg 5 av 5
Kommentar avM W2009-12-01
Kommentera...
Betyg 4 av 5
Kommentar avGunvi Lundqvist2009-11-21
Läst den på svenska då den var nyutkommen, visst berör den. Efter denhär boken har det kommit så många liknande. Ofattbart att skillnaderna skall vara så stora i många av de muslimska länderna, särskilt tänker jag på kvinnorna, mot vad vi
•
En av de sämsta böcker jag läst genom tiderna är nog Inte utan min dotter av Betty Mahmoody. Inte för att texten i sig är så väldigt dålig, eller i varje fall inte sämre än annan dussinlitteratur, och inte för att den självbiografiska historien inte är hemsk; Betty Mahmoodys berättelse om hur hon och dottern luras att följa med på "semester" till Iran för att där kidnappas/hållas kvar mot sin vilja hos sin fysiskt och psykiskt misshandlande make och hans släktingar är både klaustrofobisk och ångestladdad läsning. Betty Mahmoody utsätts för oförsvarliga övergrepp och kränkningar. Hennes upplevelser är rent ut sagt överjävliga.
Men. Vad som stör mig är de grova generaliseringarna som genomsyrar boken, uppdelningen i goda och onda nationer, onda och goda människor, eller kanske främst onda och goda folkslag. Amerikaner älskar frihet och jämlikhet, iranier däremot är onda onda onda varelser där männen är förtryckande kvinnohatare eller potentiella våldtäktsmän och kvinnor